Att folk har strömmat till Vaxholm från alla möjliga håll för att se utställningen har verkligen värmt mitt hjärta.
Flera verk har funnit nya hem vilket alltid är extra ärofyllt även om jag alltid kommer fortsätta med att skapa egna världar med mina lager-på-lager-fotografier vid sidan av min vardag som uppdragsfotograf, vare sig någon skulle se dem eller inte.
Det är väl det som är den konstnärliga motorn som spinner därinne i bröstet; man gör det för att man på något sätt måste, med eller utan åskådare.
Har du också något du gör som får dig att glömma tid och rum? ✨
Comments